Jag fick ett vikariat inom socialpsykiatrin i oktober 2015 vilket va roligt tyckte jag. Nästan med en gång så märkte jag att jag var ofta täppt i näsan och luktsinnet försvann. Självklart så tror man att det är en vanlig förkylning.

Tiden går och nästäppan slutar aldrig så jag tar upp problemet med chefen. Han har i sin tur anmält det till arbetsmiljöverket. Kan ju faktiskt vara så att det är mögel i lokalerna som jag reagerar på då jag har allergi mot björk och gräspollen. Tänkte att jag kanske reagerade för jag har ju allergier sen barnsben.

1 januari i år (2016) så fick jag en tjänst inom kommunen i resursteamet. Jag hoppar runt på olika arbetsplatser där det saknas ordinarie personal pga sjukdom, ledighet eller annat. Men min näsa fortsätter spöka och det tillkommer huvudvärk.

Med tanke på att jag jobbar ganska mycket så har jag förklaringar till nästäppa, huvudvärk och ökad trötthet. I vår så har det ju varit otroligt mycket pollen i luften så det har ju också varit en ursäkt för min nästäppa.

Jag tog och kollade min syn för att utesluta att huvudvärken berode på taskig syn. Synen var det inget fel på.

Kollade med läkare om jag var mögel alergiker men det har jag inte fått något riktigt svar på. Alla andra värden är bra. Någon vecka senare, i slutet av maj så frågar en sjuksköterska på jobbet om jag kollat blodtrycket. Huvudvärken kan ju bero på högt blodtryck. Jag kollar upp mitt tryck med en gång. Det visar sig att undertrycket är lite högt. Jag börjar att kolla upp trycket med jämna mellanrum på jobbet. När det visade ett tryck på 160/99 så kontaktade jag vårdcentralen. Fick gå på kontroll vid 3 tillfällen och det var högt alla gångerna.

Under tiden hade jag träffat läkare på vårdcentralen angående min nästäppa och kotison sprayerna gav ingen verkan, så han skickade remiss till Öron-Näsa-Hals.

En morgon när vi steg upp så sa sambon att jag måste kontakta vårdcentralen för jag har sånna påsar och mörk under ögonen. Jag ringer och de hänvisar till öron-näsa-hals. Då ringer jag dit och får till svar att det är 3 månaders väntetid. Jag säger att jag inte kan vänta så länge. Då får jag erbjudande att sättas upp på återbudslista vilket jag tackar ja till. 2-3 timmar senare ringer dom och erbjuder mig en tid dagen efter.

Glad över en så snabb tid så åker jag dit. Träffar överläkaren och han ska undersöka mig. Efter några försök så säger han att han skickar en rimiss på röntgen för jag är så svullen att han inte kan se något. Han tror att det är polyperna och på röngen ska han kunna se var de sitter så vi ska kunna operera bort dom.

2 dagar senare kommer jag till röntgen vilket går bra. Jag ska ju äntligen få ordning på min nästäppa. Börjar se slutet på eländet. Läkaren skulle efter han sett röntgen ringa mig om operationstid.

Den 28/6 så ringer en sköterska och säger att jag fått tid hos läkaren den 30/6. Då säger jag att jag redan träffat läkaren och att han bara ska ringa mig om tid för operation av polyperna.Hon säger då att han vill träffa mig för att prata om röntgen svaret.

Jag och sambon åker dit. Hon skulle börja jobba senare så hon ville följa med. Jag kommer in till läkaren och sätter mig i undersökningsstolen. Då säger han att han fått svaren från röntgen och att jag har en tumör bakom näsan. Berättar att det är inbokat tider i Umeå på universitetssjukhuset den 5/7 för provtagningar. Där ska man då ta en biopsi för att se om det är en elakartad eller godartad tumör.

Snacka om käftsmällen från helvettet!!! Kommer till läkaren om tron att operera polyperna och får beskedet att man har en tumör!

Han frågar om jag vill hämta sambon vilket jag gör. Hon blir lika chockad och skärrad som jag. Tumör??? Fan, jag ska dö i cancer… När vi kommer hem så tar jag fram det vita arkivet och börjar att fylla i uppgifterna där. Ringer mina barn och mina syskon och berättar vad som hänt. Alla blir lika chockade som vi blev.

Nu ligger jag och sambon på anhörig hotellet i Umeå. Vår 2a natt. Idag var det dags för provtagningar mm. När vi står i hissen på väg till sjukhuset så ser jag mig i spegeln. Ser ju ut som ögonen håller på att trilla ur huvudet 😦 Har skrivit in mig på avdelningen, gjort en PET röntgen (som en stor tub man åker in i) där de röntgade huvud, hals och lungor. Sen bar det av upp på avdelningen för blodprover.

När vi kommer till avdelningen så springer vi på läkaren som ska ta biopsin på mig i morgon torsdag. Min bild av tumören är att den kanske är lite större än en ärta, som en böna kanske. Jag frågar läkaren hur stor tumören är och då visar hon oss röntgen bilderna.

Vilken chock!!!

Hon visar oss tumören och den är mitt bakom näsan. ca 3 cm lång och 3-4 cm hög. Den trycker mot det vänstra ögat så därför trycks ögat utåt. Jag frågar hur man går tillväga för att få ut den. Är ju uppenbarligen förstor för att få ut genom en näsborre. Då berättar hon att man går in under överläppen och tar bort den så det kommer inte synas något att man opererats.

Snacka om ångest när nan såg den stora tumören. Hur kan de få plats? Så mycket tomrum har man ju inte i huvudet!!!

När min diagnos nått ut till våra vänner så är de helt fantastiska. Wera startar en insamling på facebook för att vi ska få lite hjälp ekonomiskt. Vi hade det tufft innan då sambon är sjukskriven på 50 procent då hon har frozen sholder i vänster axel. Så blev jag sjukskriven fram till 30/9. Semestern förstörd med tanke på att jag ska strålas/opereras osv.

Nu ligger jag här i sängen. Pendlar mellan hopp och förtvivlan. Kommer man fixa detta? Är det en godartad tumör eller elakartad? Vad händer om den är elakartad? Frågorna bara snurrar i skallen. Det värst så här långt är ovissheten. Går det göra något åt den?

Ja, i morgon är det dags för provtagning och sen dröjer det 1 vecka innan vi får några fler svar hur vi ska tackla den här jävla tumören.

Känner mig rädd. Tänk om det händer något när jag är hemma? Den kanske har spridit sig ner till lunga och magsäck… Fy fan vad jag önskar att det var över! Ändå har den här fighten inte ens börjat….