Idag så ska läkarna i Umeå ha konferans med läkarna här i Sundsvall. Nervös som fan angående det mötet. Livrädd att jag ska få besked att min tumör är obotlig. Vad händer då?

Är det en godartad tumör… Hur ska de få bort den? Har jag förändrats när kampen mot cancern är över? Kommer jag få men för livet? Har tumören gjort mer skada i huvudet??? Många frågor som snurrar nu i huvudet.

Svårt att somna för jag funderar på vad som kommer hända. Inte nog med det så ligger jag här i sjukhussalen och hör 2 som snarkar. Mitt huvud gör ont och magen vill ha något i sig.

God morgon. 3 timmars sömn blev det i natt. Både på grund av huvudvärk och så oro för läkarnas konferans i dag (Umeå och Sundsvall) ang min tumör…

Haft lite rond nu och jag blir kvar på avd 15 i alla fall tills i morgon. Tänk om man kunde trolla bort den här jävla tumören 😦 Vill inte ha ont eller vara dålig. Känns som hela sommaren kommer bli förstörd för Anneli och barnen på grund av mig.

Jaha… strax efter 14 så kom hjärtat och hälsade på. Hon han kanske vara här i 20-30 minuter så kom överläkaren för Öron-Näsa-Hals in på rummet och ville prata.

Vi gick iväg till ett rum och satte oss. Då säger han att det är en cancertumör som jag har. Man kommer att börja behandla den med cellgifter och sen blir det strålning. Man startar cellgiftbehandlingen här i Sundsvall i och med jag redan ligger inlaggd.

Då fick jag för mig att jag läst att om det är en elakartad tumör så behandlar man med cellgift, så jag frågade om det var en elakartad vilket han bekräftade…

FY FAN!!!!

Många har visat mig och Anneli stöd på facebook bland annat. Det glädjer mig oerhört alla fina ord vi får. Jag ska se vad jag kan göra mot den här skiten. Än har jag inte gett upp. Idag kom Niklas, Anneli, Alex och Fredrik och hälsade på mig. Tobias åkte direkt upp efter jobbet så han kommer i morgon.

Just nu är jag helt tom. Kommer jag fixa detta?

I morgon blir det tandläkare, röntgen av tänderna och möte med läkarna om igångkörandet av cellgiftbehandlingen.

Just nu har jag eiktigt ont i huvudet och i vänsterögat. Beror en del på att man gråtit av rädsla, oro och ängsla. Jag vill faktiskt inte ha denna skiten!

Hur kommer denna sommaren bli för Anneli, Moa och Alex? Vi kommer ju inte kunna åka på semester på grund av ekonomin och min behandling. Anneli biter ihop angående sin axel som hon har ont i. Men hon klagar inte mycket för hon tycker att min tumör är värre. Det tycker inte jag! Vet ju hur ont hon hade när det var höger axeln som hon hade ont i. 😓