Nu närmar sig dagen då allt kör igång med stormsteg. I morgon kl.8 ska jag vara på Onkologen för att köra igång cytostatika behandlingen. Det är då striden börja på allvar mot cancern. Känns skönt att det äntligen kör igång men ändå inte.

Tänk om det är försent? Tänk om jag inte är tillräckligt stark för att vinna denna striden. Man gör allt i sin makt för att hålla humöret uppe liksom förhoppningarna. Det är inte lätt måste jag säga. Man har ju inte i sin vildaste fantasi trott att man skulle få cancer. Det händer bara inte en annan!

Vi, jag och Anneli är så tacksamma för allt stöd vi får av alla. Det är ju inte bara jag som har drabbats av denna cancern som jag nu har utan det gäller ju även Anneli, Moa, Alex, Tobias, Niklas, Mattis och våra släkter också. Många vet kanske inte hur man ska bemöta mig nu när jag är sjuk. Inte alls svårt! Jag är samma person som för 4 veckor sedan. Enda skillnaden är väl att jag mår sämre, tappar håret och mår lite tjyvens.

Jag vet att ni som läser denna blogg är mycket medvetna om hur jag känner och mår, men glöm för guds skull inte bort de andra i mitt liv. Jag har mätkt nu hur skört livet är och att allt kan ändras på ett ögonblick. Ta vara om varandra och våga lev för en dag är det försent och då kan man inte ångrar sig.

Jag ska kämpa för allt jag är värd att vinna denna striden för mig, min familj och alla jag håller av. Det kommer bli tufft för oss alla men så länge det finns hopp så finns det liv ❤ ♡

Håll tummar och tår åt mig att det blir bra det här. Hörs i morgon.