Då var det dags igen. Dags för nästa cytostatikabehandling. Hoppas att det inte blir lika illa som 1:a behandlingen. Det positiva denna gången var att vi inte behövde tillbringa hela dagen på dagvården. Jag lyckades få ur mig lika mycket som jag fått i mig i dropp betydligt snabbare så vi fick åka hem redan vid 14 tiden.

Droppen jag fick

Ser ut som jag varit med om sju svåra år…

Det jag själv märkt att denna gången så börjar metallsmaken komma betydligt fortare. Det är inte okej. Drack kola och det smakade som om den var utspädd med vatten. Det är det jobbigaste nu, äta och dricka. Man ser maten och drycken och vet hur det smakar. Du får in det i munnen…. och det smakar antingen inget eller metall 😟