Denna dagen suger verkligen. I eftermiddag så ringde mobilen. Såg att det var från Umeå. Då ringer en överläkare och berättar att det var värre än vad de trodde med min tumör. Den har tydligen gått igenom benväggarna… Vilka benväggar har jag ingen aning om. För chockad för att fråga! Hon berättade att den här masken och gomstödet jag gjorde där förra veckan kan vi inte använda. Den ger för stor felmarginal. Utan nu ska vi åka upp på torsdag och då ska jag göra någon annan ställning så jag hamnar exakt i samma possition vid varje strålningstillfälle.

Det innebär ju då att strålningen skjuts framåt i tiden och hon sa även att jag kommer bli tvungen att få cytostatika ihop med strålningen. Hur mycket eller ofta vet jag inte nu. Får jag för stora biverkningar av cytostatikan så kommer man avbryta den behandlingen. Som jag förstod det så kommer strålningen att köra igång den 21/9 i stället.

Risken att jag tappar synen på vänsterögat är stor men att även synen på höger liger också risigt till. Men det är svårt att sia om så här i förhand. Nu ska vi träffa denna läkaren på torsdag och gå igenom den nya planen om hur man tänkt. Hon berättade även att jag kommer få biverkningar i slutet på strålningen men…. vad är allternativet???

Den här tumören är tydligen ovanligt stor och ovanligt utbredd. Även för dom i Umeå så är den ovanlig. Fan säger jag bara!!! Det var för bra för att vara sant, att det skulle gå så relativt smärtfritt som det gjort. Har jag jävligt otur så tappar jag synen på båda ögonen på grund av strålningen och får kanske nersatt hörsel på grund av cytostatikan. Fy fan rent ut sagt. Vad ska man ta sig till??? Finns inget jag kan göra mer än att hoppas och be att det inte blir så illa som man befarar.

Skulle jag tappa synen så kan jag inte göra ett skit. Inte se mina barn, inte se Anneli eller barnen, Inte fiska, jobba, måla/pyssla, ingen ting som jag gör idag. Nu gör det riktigt ont i skälen…