Då har man sovit en stund på onkologen i Sundsvall. Man blir imponerad av personalen. De lom ihåg vad man heter och Anneli kom de också ihåg. T o m vad jag inte tål. Klart att det står i journalen men fick den känslan att de inte behövde läsa på så mycket. Fick sova till 3 i natt. Sen har det varit ett jäkla springande på toan. Känns som droppet riner rakt igenom med tanke på hur ofta jag får soringa på toan.

Myggdödaren jag gjort på Oasen

Den kommer att passa fint i Byberget till att smiska mygg, bromsar och flugor. Till veckan så ska jag fortsätta med knivarna. Har ju inte så många veckor kvar på mig att göra klart dom och slidorna.

Jag måste fixa denna kampen mot cancern. Den tär på mig till bristningsgränsen. Klara inte av att äta och flåset är dramatiskt dåligt. Allt oftare känns det som jag inte får tillräckligt med syre, framför allt så behöver jag inte göra mycket utan att få kämpa efter tillräckligt mycket syre.

I onsdagt så gjorde jag CT & MR i Umeå. När jag satt och väntade på tåget hem igår så ringde Yvonne från strålningen och berättade att man sett att tumören minskat så pass att man kommer kunna minska strålningsstyrkan. 🙂 Det innebär att man har större chans att kunna klara min syn bland annat 😃

Fortsätter senare idag….