Dagen man bävat för kom till slut. Idag skulle beskedet komma hur man ska gå vidare i behandlingen av min tumör. Man har ångest, oro, sover som en kratta… ja allt. Vi kom till öron-näsa-hals på utsatttid jag och Anneli. När vi kommer och ska anmäla oss så hittar de ingen tid på mig så vi skulle säga till på mottagningen när vi kom dit.

När vi kommer in så hittar jag igen min kontaktsköterska. Då ser hon förfärad ut… i går på konferansen så hade de inte tagit upp mig. Röntgenläkaren i Umeå hade inte fått någon remiss på mina röntgenbilder och han ville inte snabbkolla under mötet. Förstår han att han vill göra jobbet ordentligt. Någon är det ju som missat!!!

Man mår skit utan att vården ska göra bort sig. Man har ju en hel del tankar. Vet inte om man kommer överleva cancern eller vad som kommer att hända. Detta påverkar ju inte bara mig utan resten av familjen också. Blir så besviken att det blir så här.

Man blir helt slut. Trycker i sig en jäkla massa mediciner för att överleva den här cancern och så missar de att ta upp mitt ärende! Bedrövligt tycker jag.