Ny månad och vi har varit på ännu ett besök i Umeå. Har varit på universitets sjukhuset i Umeå och tagit 14 prover på eventuell tumör. Har jag tur så har jag besegrat cancern men än vågar jag inte hoppas på att fighten är över. Tänk om cancern är borta!!! Jag fick ju beskedet att jag hade 50% chans att överleva i 5 år när jag fick reda på att jag har cancer. Det är nästan för bra för att vara sant… Tänk om jag verkligen blivit av med den hemska sjukdommen!

Idag har Anneli åkt tillbaks till Umeå fast denna gången åker hon upp med barnen, Alex och Moa. Det är en anhörigträff för barn som har anhörig som drabbats av cancer. Tror det kommer bli jätte bra för dom att träffa andra som är i samma sitts som dom.

När jag fick beskedet om cancern så började arbetet med att förbereda allt. Planerade musik som skulle spelad på begravningen. Hur jag vill ha det gjorde jag klart genom att fylla i det vita arkivet. Man börjar se till så att allt skulle bli klart till man lämnat in. Har jag nu tur så kommer allt det här inte behövas på många många år.

Man märker att man tappar mycket när det gäller den sociala biten när man går hemma så här. När man jobbade så träffade man folk hela tiden och det saknar man. Både jobbarkompisar och övriga.är saknade. Har jag nu turen med mig så kommer jag att så småning om kunna börja jobba igen. Det kommer inte ske den närmaste tiden men en vacker dag så är det dags för jobb igen 😀

Jag är så glad och tacksam gör alla som ställt upp på mig och familjen och hjälpt oss med allt möjligt. Vi hade aldrig fixat denna resan utan er. Är så oerhört glad och tacksam, glöm aldrig det!

Kram på er