Är riktigt less på detta nu. Visst, tumören är borta och det är helt obeskrivligt. Det är som ett mirakel med tanke på storleken den hade när jag såg den i oktober. Men mina fötter och näsa är helt åt skogen. Det gör ingen skillnad om jag använder stödstrumporna, den här sockerdricks kännslan är ändå i fötterna 😔

Näsan rinner och jag är så öm i näsborrarna att jag knapt kan röra näsan för det gör så ont. Känns också som att det är någon förträgning i den högra näsborren då jag inte får mycket luft genom den.

Sista bilden på tumören. 4 månader senare så fanns inget kvar…

Den här nedtrappningen jag gör nu med medicinerna kanske jag gör lite för snabbt. Varje dag denna veckan så har jag haft huvudvärk. Kanske skulle minskat med 1 Dolcontin i stället för 2. Med alla sortes morfintabbleter man ätit så är det ju inte bara att sluta tvärt utan jag måste trappa ner. Från i måndags så äter jag bara 3 tabletter varav 1 är morfin. Hoppas att nästa vecka blir bättre.

Vilken jäkla sjukdom cancer är. Den förstör ju inte bara den drabbade utan hela familjen och släkten påverkas ju också. Jag hade en ovanligt stor tumör på ett ovanligt ställe men jag lider mer när man läser om t ex Juva som krigar mot sin cancer. Barn ska inte få sånna sjukdommar! De ska bli förkylda, få mässlingen mm inte cancer! Tycker man märker av fler och fler i ens omgivning som har eller haft cancer. 😔

Det är en sjukdom som jag tycker borde utrotas helt men tyvärr så verkar det som om den eskalerar i stället. Undrar om inte en del beror på Tjernobyl, det är ju så otroligt många här uppe som drabbas av alla möjliga cancerformer. Tack och lov så har man kommit så långt i utvecklingen att det är många som blir helt återställda men många har bara hoppet kvar.

När jag fick beskedet så började jag automatiskt att förbereda inför döden. Gjorde musiklista att kunna välja musik på begravningen. Fyllde i det mesta i det vita arkivet så att alla skulle veta hur jag ville ha det. Det vita arkivet borde alla fylla i för det kan gå riktigt snabbt att man lämnar in. Det är ju en trygghet för närstående. Då vet de hur man vill ha det.

Var rädda om varandra och njut av livet. Ingen vinner på bråk och oenigheter. Livet kan fort ändras. Kram