Nu ligger jag i sängen hemma igen. Vi har nyss kommit hem ffrån en 22 timmars kryssning, hela familjen. Hela resan har varit underbar och något som vi behövde. Glömma vardagen lite.

När vi står på båten och precis kliva av så ringer Thomas Eriksson, min läkare. Jag ber honom att återkomma lite senare vilket han gör…

När han ringer så sitter vi på bussen påväg hem till Sundsvall igen. Han hade begärt att man skulle ta upp mig igen på konferansen med Umeå på grund av min huvudvärk och synbortfallet på höger öga. Det visar sig att man har kollat ännu en gång på mina röntgenbilder och har då sett något vid synnerven, där den går igenom skallbenet. Man kan inte säga vad det är men tror att det kan vara det som påverkar huvudvärken och blindheten…

Eftersom hela mitt sjukdommsförlopp har varit unikt så fortsätter det på den inslagna banan. Man verkar inte veta hur man ska gå vidare så därför har man nu gjort mig till en riksangelägenhet. Man ber om hjälp av experter över hela Sverige för att försöka lösa frågan hur man ska försöka behandla mig. Lät på Thomas som om jag kommer att få åka ner till Karolinska framöver. Om det är för provtagningar eller vad det kommer handla om vet jag i dagsläget inte.

Det verkar som om det kan bli aktuellt att än en gång genomgå cellgiftbehandling och ev. strålning men det får tiden visa. Vill verkligen inte ha mer cellgifter då de höll på att ta kål på mig… De skulle i alla fall fortsätta att diskutera mig på onsdagskonferanserna som är mellan Umeå och Sundsvall.

Frågan är ju om jag fixar att börja jobba 25% då jag själv märker att huvudvärken blivit värre. Jag klarar ju mig inte längre på 1 st 10 mg morfin utan får mer eller mindre dagligen ta både en och två till för att vara smärtfri. 😢 Jag trodde i ärlighetens namn att jag var klar med allt nu vad det gäller cancer men det verkar inte som om cancern är riktigt klar med mig än 😔 Man har inte sagt att det är tumörer jag har men man vet inte vad det är. Har ju något i vänstra näshålan också som de inte vet vad det är…