Idag är det 1 år sedan vi hela vår värld rasade. Jag hade en tid hos öron-näsa-hals här i Sundsvall. Anneli skulle jobba eftermiddag så hon var med mig till sjukhuset. De ropade upp mig och Anneli satt kvar i väntrummet. När jag kom in och satt mig i undersökningsstolen så vände sig Thomas, överläkaren sig mot mig och sa att det var som han trodde…. jag hade en tumör bakom näsan, mitt mellan ögonen. Jag blev chockad!!! Jag som trodde att det var bihålorna som spökade. 😱 Enda man tänkte var att man skulle dö. Gick efter en stund och hämtade Anneli så hon fick samma information av läkaren som jag fick. 

Det är en dag i mitt liv jag nog aldrig kommer att glömma. Dagen då allt rasade samman, då jag började förbereda mig för att dö 😢 Men här sitter jag i soffan, 1 år senare! Har lyckats lura döden en gång då min tumör jag fick förra året försvann med strålningen och cytostatika. Det visade sig att det inte skulle bli riktigt så lätt… Man har hittat ännu en tumör som sitter bakom höger öga 😢 Denna sitter värre och värkar värre. Har blivit 100% på blind öga och tappat en del av synen på det vänstra ögat. Inte så att det äventyrar körkortet. Nu har jag genomgått stråning på höger öga och det verkar som om tumören minskat. Det vågar jag påstå. Ögon lockget har öppnats en hel del.

Nu är det den här jäkla väntan igen… Man vet inte vad som ska hända eller något. Det är frustrerande…  Inte ens vädergudarna är på min sida fast det har varit en del sol men det blåser kalla vindar