Har fortfarande inte mycket till ork. I går lyckades jag i alla fall få i mig lite mat. Nu är det bara jag och Alex hemma så jag får göra något till oss. I går så kom den äntligen… min HV-tröja 😍


Satt som en smäck 😎

Vi har haft en hel del beställningar på armband och änglar. Roligt att det är så många som vill ha dom och är nöjda!!! Märker nu hur mycket svårare det är när man bara har ett fungerande öga. Tar gladerligen mot fler beställningar. Det är skönt att ha något att göra sammtidigt som vi får i hop några kronor? Ni hittar sortimentet under säljes här på Bloggen.

Är så otroligt imponerad och glad över allt stöd som jag och familjen får. Det är ingen rolig sits anhöriga hamnar i när man får en sån här sjukdom. Framför allt är det tungtför alla när de säger att den är obotbar 😨 Det är fruktansvärt. Jag kan bara tala för mig själv när det komer till hur man tänker i den frågan. Man ger inte upp, det tänket finns inte. Från böran så tänkte man att det är kört nu, man ska snart dö av den här jävla cancern. Man kommer lämna alla man älskar och bryr sig om alldeles förtidigt. Jag är ju inte ens 50 år fyllda…

Men efter ett tag så ändras tankesättet. Man ska fan inte ge upp utan att kämpa! Man är beredd att pröva allt för att överleva cancern. Den ska inte vinna utan kamp, den ska då inte vinna över mig!!!  Man märker när man drabbas av någon tyngre sjukdom som t ex cancer hur ensamt det blir. Man träffar igentligen bara familjen. När man är frisk så jobbar man och har ett bett socialtnätverk, man träffar jobbarkompisar, folk på hockeyn, affären osv. Men när an hamnar i en sån här situation, då förändrars allt… Man har inte samma ork att hitta på saker eller att ta sig iväg på evenemang, hälsa på vänner mm. Det kan bli väldigt ensamt. Man bär inget som smittar och det kan vara skönt att träffa andra än sjukhusprsonalen.

Det här med mitt pyssel, armbanden är ju en sak som ger mig möjlighet att träffa lite folk och inte bara prata om sjukdommen. Det glädjer mig oerhört mycket. Jag kan säga att jag fällt många tårar för er som ställer upp, som stödjer oss, som kämpar med oss… Det är så oerhört stort när man ser att helt främmand människor swichar oss så att vi ska kunna åka till premiären mellan HV71 – Djurgården. Det är så fruktansvärt stort tycker jag. Man blir så varm om hjärtat när man får alla kämpa hälsningar mm från främlingar. Kan bara säga tack av hela mitt hjärta. Som läget ser ut nu så ska vi kunna genomföra resan. Det kommer bli tufft men det ska gå.

Tack alla mina nya och gammla vänner som finns för oss. 💖💖💖