Ännu en helg på sjukhuset. Men i morgon ska jag åka hem på permision några timmar. Vi ska fira Alex i morgon fast han fyller år idag. Igår så genomförde jag immunterapibehandling nr 4. Man var ju osäker på att ge mig behandlingen med tanke på hypofysen som är svullen. Den är inte så pass svullen så att man vågade genomföra behandlingen. Hade även bett om att få träffa ögonläkaren. Jag ville att de skulle kolla mitt höger öga. Det rinner ju så fruktansvärt mycket och så bränner det bakom ögat. Framför allt på kvällarna och nätterna. Undrade också om ögat kommer ruttna bort.

Ögat rör sig ytterst lite när jag tittar neråt annars så har det inga tendenser till att röra sig. Fortfarande perfekt syn på mitt vänsteröga. Känns bra för det innebär att körkortet inte är i fara.

Bra partytrick som Anneli sa 🤣🤣🤣

Är glad att jag har pärlorna här på sjukhuset. Då kan jag aktivera mig med att göra armband och örhängen. Roligt att det är så många som vill köpa armbanden och mina änglar. Här kommer lite förslag på armband:

Detta är lite förslag som jag plockst fram men man kan ju ha vilken text och färg som helst på armbanden. Har ju även fått hem blå band (prostatacancer) som man nan sätta på armbanden.

Jag kommer INTE sätta hjärtan i min facebook status och skickar heller inga teddybjörnar på motorcyklar för att tänka på den rosa månaden, det hjälper ju tyvärr inte de som har drabbats av denna hemska sjukdom som cancer är.

Jag blir inte av med min cancer för att folk sätter hjärtan i sin status! Tyvärr funkar inte denna hemska sjukdom så.

Jag köper rosa bandet och rosa produkter i mataffären under hela denna månaden när jag handlar så att en del av pengarna kan gå till forskningen mot cancer.

Tänk om det var så lätt att bota genom att sätta ett hjärta i sin status. Man kan tänka på de som drabbas genom ett hjärta. Det jag genomgått fram till nu när det gäller cancer önskar jag ingen. Cytostatika behandlingen jag fick höll på att knäcka mig. Blev ju riktigt dålig på den. Nä, cancer är en hemsk sjukdom och man som drabbad tänker mycket på döden. Man tänker mycket på allt man skulle vilja göra. Det är inte lätt att planera framåt utan man får ta en dag i taget. Tankar om döden smyger på en och man vill inte förlora kampen man går. Cancern ska inte få vinna över mig!!! Jag har fortfarande så mycket att leva för, är ju inte ens 50 år fyllda. Nä, den här kampen ska jag inte vika mig för.

Är så himla glad över allt stöd som vi får. Det är inte lätt för oss. Framför allt så påverkas ju ekonomin när man hamnar i den här situationen som vi nu är i. Hatar verkligen cancer!!! Jag vill jobba och göra rätt för mig. Träffa alla jobbarkompisar och kunder som man hade. Jag som jobbade en hel del gör nu ingenting. Fast i dag skulle jag tyvärr inte klara av att jobba då jag inte har någon ork. Man känner sig lite som den där flickan i sången som vill komma hem från sjukhuset men får aldrig det för hon dör i slutet av låten…