Det är inte klokt vad tiden går fort. Vi är redan inne i december med allt vad det innebär. Köphysterin är total… För mig känns detta som den värsta julen som jag går till mötes. Förra julen fanns det hopp om tumören jag hade då. Mycke riktigt så försvann ju den tumören. Den fighten som pågår nu är betydligt värre. Känns som jag inte har så mycket hopp, inga halmstrå att greppa efter. Jag gör allt för att hålla hoppet uppe men det är jävlig tufft nu. Blir inte lättare när jag nu märker av att synen blivit sämre även på mitt vänsteröga. Jag är livrädd att tappa synen helt . Då är jag helt hjälplös 😢

MRen jag gjorde i veckan visade att tumörem vuxit ytterligare 7 mm och det är inte alls okej. Vi ska nu avbryta immunterapin. Blir att köra cytostatika behandling i stället. Hoppas på att tumören svarar bra på den och krymper. Vet inte annars vad jag ska ta mig till. Den här cancern plågar ju alla i min omgivning. Är så uppgiven nu. Det gör ont i mig att se hur Anneli får göra allt för jag inte kan hjälpa till. Jag har ju så mycket jag vill göra….